jag ska vara stolt.
Sitter och kollar runt på spotify, och kommer ihåg hur jävla mycket bra musik det gjordes förr.
Och även idag såklart! Men förr, alltså. Jag hade viljat leva på 80-talet, fyfan!
Men när man lyssnar på 80-tals musik, så tycker jag att man kommer tillbaka lite i tiden..
Även om jag inte levde då så kan jag riktigt känna en speciell känsla.
Tänk om man hade Jimi Hendrix gitarrfingrar?
Tänk om man fick stå på scenen för ett antal år sedan och säga; det här är min nya låt jag har skrivit,
och den heter I WAS MADE FOR LOVING YOU! hela publiken börjar digga och en hel stor arena typ
EXPLODERAR AV LYCKA!
Drömma måste man ju få?
Nu när jag köpt en ny elgitarr så kan jag LOVA att jag leker rockstjärna i rummet.
Vrider volymen och sätter på en gammal goding typ SWEET HOME ALABAMA
och vrider upp gitarrförstärkaren nästan lika högt, och spelar till, VILKEN KÄNSLA!
Men igår, innan jag somnade hädde jag in headsetet i telefonen och satte på en video när jag och mina brudar uppträdde på SAGA med en låt som jag skrivit. JAG.
Många har sagt att den är bra, och jag är stolt. Eftersom jag har gjort den liksom.
Då kom det verkligen upp för mig att, jag har verkligen gått ett stort steg!
Och fler chanser kommer det att komma för mig.
För några år sedan var jag omringad av en massa människor
som försökte trycka ner mig och sa att jag var ful och helt värdelös.
Vilken tur att jag var smart nog att förstå att det bara var skitsnack eller avundsjuka,
för TITTA BARA, här står jag idag, hur stark som helst och ni står bara när nedanför mig och kollar på mig!
Jag behöver inte bara sitta och drömma mig bort, och tänka,
varför är jag inte superkändis, nej för jag har inte världens bästa sångröst
och är halvt nybörjare på gitarr.
Men tänk allt jag har gjort, tänk att jag har tagit väldigt stora steg,
och jag har klarat så mycket aldeles själv!
Och tänk alla människor som ställt upp också.
Jag älskar musik, jag går en musikutbildning och får bara lära mig mer och mer om det jag älskar.
Även om jag inte är bäst i världen på det, och är världens supertalang, så kan jag en hel del!
Jag har stått på scenen ett flertal gånger, jag har skrivit ett par låtar, och jag har fått mycket komplimanger.
Jag är så glad, för detta är bara början.
Och även idag såklart! Men förr, alltså. Jag hade viljat leva på 80-talet, fyfan!
Men när man lyssnar på 80-tals musik, så tycker jag att man kommer tillbaka lite i tiden..
Även om jag inte levde då så kan jag riktigt känna en speciell känsla.
Tänk om man hade Jimi Hendrix gitarrfingrar?
Tänk om man fick stå på scenen för ett antal år sedan och säga; det här är min nya låt jag har skrivit,
och den heter I WAS MADE FOR LOVING YOU! hela publiken börjar digga och en hel stor arena typ
EXPLODERAR AV LYCKA!
Drömma måste man ju få?
Nu när jag köpt en ny elgitarr så kan jag LOVA att jag leker rockstjärna i rummet.
Vrider volymen och sätter på en gammal goding typ SWEET HOME ALABAMA
och vrider upp gitarrförstärkaren nästan lika högt, och spelar till, VILKEN KÄNSLA!
Men igår, innan jag somnade hädde jag in headsetet i telefonen och satte på en video när jag och mina brudar uppträdde på SAGA med en låt som jag skrivit. JAG.
Många har sagt att den är bra, och jag är stolt. Eftersom jag har gjort den liksom.
Då kom det verkligen upp för mig att, jag har verkligen gått ett stort steg!
Och fler chanser kommer det att komma för mig.
För några år sedan var jag omringad av en massa människor
som försökte trycka ner mig och sa att jag var ful och helt värdelös.
Vilken tur att jag var smart nog att förstå att det bara var skitsnack eller avundsjuka,
för TITTA BARA, här står jag idag, hur stark som helst och ni står bara när nedanför mig och kollar på mig!
Jag behöver inte bara sitta och drömma mig bort, och tänka,
varför är jag inte superkändis, nej för jag har inte världens bästa sångröst
och är halvt nybörjare på gitarr.
Men tänk allt jag har gjort, tänk att jag har tagit väldigt stora steg,
och jag har klarat så mycket aldeles själv!
Och tänk alla människor som ställt upp också.
Jag älskar musik, jag går en musikutbildning och får bara lära mig mer och mer om det jag älskar.
Även om jag inte är bäst i världen på det, och är världens supertalang, så kan jag en hel del!
Jag har stått på scenen ett flertal gånger, jag har skrivit ett par låtar, och jag har fått mycket komplimanger.
Jag är så glad, för detta är bara början.
Kommentarer
Postat av: Moa
Åh, superbra inlägg! :) Kämpa på :)
Trackback