Har hört att en viss Hanna fyller år imorgon. 17 jävla år.
"17 år är ingen speciell ålder", säger många. Och visst förstår jag vad dom menar..
Men jag tycker att alla födelsedagar är speciella, det känns som att det bara är ens egen dag..
Och nu låter jag som ett litet barn, men jag hoppas på att få känna så länge..
Men.. det är ganska sjukt egentligen att man börjar få lite svag ålderskris i sånhär ung ålder.

Imorgon är min dag och det ska firas. Det ska firas att jag har överlevt livet änsålänge i 17 år.
För, livet är inte det lättaste!

Idag ska jag försöka mig på någonting som inte kommer bli det lättaste - BAKA KRAMBULLAR.
Jag är ganska duktig och smart, MEN lite klantig. Haha!