ni vet.. den där känslan i magen av att man bara vet. man vet bara att man vet.
det känns så rätt, och den känslan kommer inte ofta. den kommer bara ibland.
men den känns så himla himla bra.

jag har nästan alltid vart så att jag kan avgöra nästan på en gång om jag är intresserad av en person.
jag känner en speciell känsla i magen som säger JA. det här är bra. kör på.
det brukar inte vara så att jag går och velar hm, vill jag eller inte? det är ganska skönt att det är så.
fast däremot brukar det kännas så i slutet när man funderar på om något verkligen ÄR rätt eller inte.
jag förstår om ni inte förstog det där, men det gör inget. det är svårt att förklara.

men nu är det så att jag har den där känslan i magen hela tiden varje dag.
jag måste nästan nypa mig i armen för att förstå att det är verklighet.
att jag har fått ett förhållande som är lyckligt på alla sätt. jag mår bra.
det har inte gått lång tid alls, men jag vet. jag vet att det här är bra.
det är något speciellt. och det är inget jag säger "jämt". det är den känslan jag känner redan i början,
och eftersom inget liknar detta.
det är ingen olycklig kärlek. det är ingen svårfångad idiot och inget pucko som inte kan vara sig själv,
och ska spela någon annan. ingen som man får gå och undra, om han verkligen tycker om en och älskar en.
ingen som får en att gå och undra över saker, och som man får sträcka upp handen och säga hallå? jag behöver bekräftelse. ingen som får en att känna den där känslan av en klump i magen och känna att svek väntar bakom hörnet. det har jag fått nog av.

utan helt enkelt någon som visar på alla sätt att han älskar en, att man är den enda för honom.
att man är den finaste i hans ögon, att han vill vara med en. hela tiden. det här är vad jag förtjänar.
jag är vad han förtjänar. tack för det här fina jag fått. jag tänker inte släppa det.