så är det nog..
Känslorna jag har inom mig är det bara jag som känner.
Även fast jag nästan varje dag försöker förklara dom för andra
som jag tror ska förstå så känns det inte som någon gör det.
Flera gånger i mitt liv när folk betett sig illa mot mig har jag gått
till rektorer och kuratorer men man får alltid höra
att det är en själv som ska ändra på sig.
Därför kommer det stunder när det känns som man aldrig räcker till.
Jag har byggt upp mitt självförtroende och jag är så stolt över det.
Även fast jag nästan varje dag försöker förklara dom för andra
som jag tror ska förstå så känns det inte som någon gör det.
Flera gånger i mitt liv när folk betett sig illa mot mig har jag gått
till rektorer och kuratorer men man får alltid höra
att det är en själv som ska ändra på sig.
Därför kommer det stunder när det känns som man aldrig räcker till.
Jag har byggt upp mitt självförtroende och jag är så stolt över det.
Trots folk som försökt få mig att tro att jag är en ful och dålig människa.
Men som tur är har dom inte lyckats för jag vet att jag är en bra och fin människa.
Men när alla hela tiden säger att man ska bättra sig,
man ska inte vara så sur, man ska försöka ännu mer att komma in i gruppen,
man ska göra så och så och man ska vara så och så och så och så..
Men när man försöker allt man kan då, och det ändå inte verkar räcka till för andra?
Då känner man sig faktiskt otillräcklig! Hur ska man vara så, tänker man?
Men man kan ju och ska ju bara vara sig själv.
Det kanske finns en anledning till att man är "sur".
Man kanske inte vill hänga efter folk när man inte känner att man får något tillbaka.
Man orkar inte hur länge som helst.
Jag önskar att någon kunde förstå mig.
Men som tur är har dom inte lyckats för jag vet att jag är en bra och fin människa.
Men när alla hela tiden säger att man ska bättra sig,
man ska inte vara så sur, man ska försöka ännu mer att komma in i gruppen,
man ska göra så och så och man ska vara så och så och så och så..
Men när man försöker allt man kan då, och det ändå inte verkar räcka till för andra?
Då känner man sig faktiskt otillräcklig! Hur ska man vara så, tänker man?
Men man kan ju och ska ju bara vara sig själv.
Det kanske finns en anledning till att man är "sur".
Man kanske inte vill hänga efter folk när man inte känner att man får något tillbaka.
Man orkar inte hur länge som helst.
Jag önskar att någon kunde förstå mig.
Kommentarer
Postat av: Magnus
Jag förstår dig.
Postat av: Katarina
Du ska va den DU är inte låtsas att du är någon annan.Jag förstår presis hur du känner det.
KRAM!!!
Trackback
