varför?
Det är väl det ordet som ekar mest i mitt huvud idag. "Varför?"
- kan inte livet bara vara enkelt?
- håller du på som du gör?
- ska man behöva ha ont för onödiga grejer?
- KAN DET INTE BARA VARA LÄTT?
men så är det, och det är inget att göra åt i detta fallet.
har man försökt allt man har så är det no more to do.
(ÅH VARFÖR KAN DU INTE BARA FÖRSTÅ ATT VI ÄLSKAR
VARANDRA OCH SÅ KAN VI VARA LYCKLIGA TILLSAMMANS?!)
varför ska alla krångla till det mesta? eller något.
(VAR ALLT BARA EN LÖGN? IGEN?)
för det kändes inte så, det kändes så jäkla äkta.
eller är jag för lättlurad? är jag bara någon man leker med?
utnytjad? kär? lurad? förvirrad? hatisk?
jag är arg. jag är ledsen. jag är.. jag vet inte!
ÅH!½
dom flesta sa åt mig att tänka mig för.
eller att låta bli.
några tyckte även att det var bra och önskade mig lycka till.
och särskilt jag själv. jag var någonstans där mittimellan.
"jag vill aldrig mer prata med dig"
"fast egentligen.. älskar jag nog dig?"
det var nog mest en försvarsmur omedvetet.
hur fan ska jag kunna gå vidare, en gång till?!
jag som hade kommit en ganska bra bit på vägen.
fast det är nog lättare den här gången.
men fan, så jävla onödigt.
kan du inte bara förstå att du är bra,
att det kan vara så himla bra egentligen?
men som det är nu,
så är det här fan inte bra nånting..
..
"människor som sårar mig har ingen plats i mitt liv"
but it's hard when you love somebody.
love is blind.
Kommentarer
Trackback
