Det känns både bra och dåligt. Det känns bra att man äntligen är "fri" på ett sätt från skolvärlden. Iallafall for now.
Men det är nu det riktiga allvaret börjar, alla riktiga tvång, alla måsten. Men man får hoppas på det bästa! Jag hade en otroligt bra student, med mina nära & kära, klassen och övrigt bra folk. 

Jag har flyttat;

Nu har jag flyttat hemifrån efter mycket om och men. Jag har redan fått ett mer socialt liv, jag känner mig vuxnare och att jag måste börja klara mig själv, o.s.v. Än så länge trivs jag bra, i min lilla etta!

Och sen har vi fått förfrågan om att spela på dunder. Men vi var tvungen att tacka nej.
Vi har diskuterat om hur vi ska göra med bandet, och det är inte riktigt klart än. 
Men bassisten har hoppat av, och många av oss kommer flytta härifrån.
Men på något sätt hoppas jag att det kommer finnas kvar!