Ja, som dom flesta vet så tycker jag det är otroligt roligt att hålla på med hår! Men, ett tag blev det nästan lite "för kul", och jag sabbade mitt egna hår totalt..

Jag blev nästan lite blind, jag färgade, blekte, plattade, drog ut löshår, hädde i löshår, och rent ut sagt misshandlade håret under en lång tid, utan att egentligen förstå det. Folk sa till mig att jag måste ta det lite lugnt, men jag blev mest bara irriterad och brydde mig inte. Visste att dom hade rätt egentligen, och bara ville vara snäll. För några månader sedan hände det jag trodde var omöjligt, håret gick av. Jag hade redan ganska kort, men när jag hade blekt håret (tyvärr inte sista gången, men nästan) så böjde jag mig fram och skulle skölja ur, då jag fick en stoor hårtuss i handen. Jag blev skiträdd. Efter ett tag blekte jag igen, och sen tog jag ur löshåret, och DÅ, väldigt försent fattade jag att jag inte kan fortsätta såhär för då har jag inget kvar. Så jag färgade håret brunt, eftersom jag är brunett, då slipper jag utväxten (syns bara pyttelite nu) och håret var astunt och kort. Huvva vad jag hade ångest. Men då tänkte jag börja om. Jag köpte massa hårprodukter; hårinpackning, värmeskydd, olja och serum.

Nu gör jag såhär;
- tvättar håret var tredje-fjärde dag ungefär
- använder lite shampoo och mycket balsam
- använder inpackning varje/varannan gång
- kramar försiktigt ur vattnet när jag tvättat det, inte gnuggar med handduken
- här i olja i hela håret när det är fuktigt, och ibland serum i topparna
- använder sällan värmeverktyg, och när jag gör det använder jag mycket värmeskydd
- har det uppsatt/i fläta när jag sover
- låter det nästan alltid självtorka, använder sällan hårtork, och när jag gör det så använder jag också värmeskydd då

Jag har testat på ricinolja också, som blivit väldigt populärt för håret nu på senaste tiden.. och jag TROR att det funkade, tycker det blev tjockare och längre den lilla tiden jag använde det. men jag vet inte för jag upplevde också att jag tappade hår då jag hädde i det.

Så, hoppas ni inte gör samma misstag som mig, men om, så har ni ju tips här. jag lärde mig iaf av misstaget, och längtar massor tills jag har mitt hår tillbaka :)

Igår såg jag filmen "Never Say Never", med Justin Bieber.

Tycker ju inte om hans musik, men visst var den ganska intressant och titta på. Han är ju lite söt den där lillkillen. Eller lillkillen, han är ju fan lika gammal som mig tydligen. Haha.

Om den är sevärd? Mja, gillar man han och hans musik, klart man måste se den.

Gör man det inte, det kan vara bra ändå, man kanske ändrar uppfattning om honom vad vet jag.

Jag tycker fortfarande inte om hans musik, men jag tycker att han är en duktig och söt kille som lyckats. 

Klart man blir lite avis! Det är ju min dröm med.

Tänkte tipsa om filmer som både är sevärda OCH inte.

Väldigt sevärd. Se den!

Muffins

2 st ägg

2,5 dl strösocker

100 gram smör

1,5 tsk vaniljsocker

1 krm salt

4 msk kakao

2 dl mjöl

1 tsk bakpulver

eftersom jag för tillfället är väldigt less på skolan.

Men det viktigaste tipset jag har, är att välja en linje du verkligen brinner för,

och annars en linje som känns jävligt okej. Helst det första alltså.

Och det vet jag eftersom när jag är så jävla less på skolan,

så har jag ändå alltid en liten del som håller mig kvar. Musiklektionerna. 



Det här med att plugga har aldrig varit min grej. Om jag ska säga hur många gånger i mitt liv jag har pluggat, blir det inte många. När jag har prov då tycker jag att jag hårdpluggar, och då läser jag igenom och skriver ner och nördar in i mitt huvud. Och för det mesta räcker det. Jag brukar tänka att jag är väl lättlärd då, när jag inte behöver plugga. ;)

Hm.. Men det värsta som finns är matteprov. Jag tycker ju som jag tidigare sagt att den matten vi lärt oss ja ifrån sjuan till nu, är jävligt onödig. Jag kommer inte ha någon nytta av den.. och då blir jag arg, jag hatar att lära mig onödiga saker. Slita arslet av mig för prov och sånt för en sån onödig sak. Jag tycker det. Jag kan inte se det nödvändiga. Har aldrig i mitt liv haft nytta av mer än plus, minus och gånger jag och kommer aldrig ha.

Men jag brukar känna såhär att, kämpa, kämpa, kämpa. Jag hatar att kliva upp efter sex varje morgon, tvinga mig upp tidigt för något jag oftast inte tycker är roligt alls. Och det som också har en liten dragkraft för mig är mina två bästa människor, dom som alltid finns för mig.

Man gör sitt bästa, mer kan man inte göra. Jag kommer aldrig se ner på dom som hoppat av eller inte klarat av det. Det finns ju oftast en anledning och jag förstå ibland. Men jag är glad att jag klarat mig hittills. Och jag ska klara det. Jag tänker på efteråt, då jävlar har jag rätt att vila att tag.